De mardrömmar jag blir mest rädd för är dom som utspelar sig hemma i min lägenhet på natten. När jag är nyvaken och förvirrad så vet jag ju inte om det faktiskt hänt på riktigt eller inte. Om jag fortfarande drömmer eller så. Jag drömde att jag var ensam hemma på natten och var rädd. Jag försökte ringa till mamma, Niclas och Sara. Men ingen ville svara och de blev irriterade för jag ringde mitt i natten. Sen knackar det på mitt sovrumsfönster och jag går fram och tittar ut. Då står det en liten kille där och bläddrar i en bok och vill visa mig bilder, men jag blir rädd och drar igen persiennerna och lägger mig i sängen igen.
Sedan vaknar jag av att någon hostar i köket. Och då fattar jag ingenting. Är jag vaken eller drömmer jag fortfarande? Var hostet från drömmen eller verkligheten? Så jag springer upp och tänder alla lampor och konstaterar att ingen är i lägenheten, det var bara en dröm. Sen ser jag på tv och försöker somna om. Nästa dag träffar jag Sara och hon undrar varför jag ringde henne under natten och jag fattar ingenting. Shit! Det var ju på riktigt, det var ingen dröm! Sedan tittar vi på mina bilder i telefonen. Någon har tagit kort på mig när jag sover! Det är en bild när jag ligger på rygg i sängen. Nästa bild ligger jag likadant, fast det är som en spegelbild av mig ovanför, alltså en till Denise, som hänger raklång över mig i luften och stirrar på mig. En annan bild sitter den andra Denise på sängkanten och stirrar på mig. Jag och Sara blir skiträdda och fattar ingenting, Sara säger att det inte kan va sant! Det måste fortfarande vara en dröm och hon tvingar mig att vakna.
Jo fan, det var också en dröm. Vid det här laget är jag verkligen skiträdd, hjärtat slår skitfort och jag måste sätta på tvn och låta den stå på resten av natten för att jag ska våga sova igen.
Slår vad om att jag kommer vakna snart igen, för hela den här dagen var väll en dröm?